Vi på Åttiotalsspel hör till den generation gejmers som började spela rollspel då alla spelade Drakar och Demoner och längden på ett äventyr inte handlade om antal tecken utan antal kollegieblock (rutat papper, vad annars?). Vi tänkte ge vår syn på de svenska rollspelens framtid och det kommer att ske genom tre blogginlägg. Stå upp i bussen och lämna plats för oss gamlingar!
Alla vet att det var Livets ord och Magic the Gathering som fick de svenska rollspelen på knä under den första hälften av 1990-talet och sedan dess har spelen i princip förblött. Eller var det verkligen så enkelt? Vi köpte aldrig denna förklaring när det begav sig men frågan är om det ändå inte var sant ändå. Rollspelen växte fram under en tid när det bara fanns penna, papper och Tolkien. Glasögonförsedda killar samlades i någons källare och ägnade sig åt verklighetsflykt och sagoberättande. Konkurrensen från andra spel var inte särskilt påtaglig. TV-spel var dyra och brädspel var i regel sunkiga. Men detta kom att ändras. Nya spel ploppade fram och såväl kortspelen som brädspelen utvecklades och en dag fanns där bra och roliga alternativ till rollspel. Sedan dess har datorspelen svämmat över marknaden och dessa har till och med snott begreppet "rollspel" från rollspelen (Mass Effect är ett rollspel). Problemet med rollspelen är att det inte har skett samma utveckling och att de ideala rollspelen är hämtade från en tid som inte kan jämföras med det utbud och den konkurens som finns 2011. Varför spela rollspel idag när man kan spela Lego Star Wars eller World of Warcraft istället? Så visst var Magic the Gathering en av många spikar i rollspelskistan. Eller i alla fall ett tidigt exempel på konkurrens som inte rollspelen, i dess dåvarande form, kunde mäkta med. Livets ord försökte svartmåla rollspelen men ska inte ha hela äran för att ha startat den svenska rollspelsdöden. Däremot kan väl Livets ord passa in i den moralpanik som uppstod kring rollspelet Kult som bl.a. fick till följd att rollspel försvann från många butikshyllor. Dvs rollspel blev återigen en specialisthobby för fanboys. Kult var ett försök till förnyelse som slog helt fel och den hullingförsedda spiken i rollspelskistan var det Target Games själva som slog in. På kort sikt innebar satsningen uppmärksamhet men sett i ett längre perspektiv gjorde satsningen mer skada än nytta. Så man kan väl se det som att Livets ord hade del i de svenska rollspelens fall men det var Target Games själva som bäddade för det.
Hur räddar man då situationen? Först ska vi diskutera vad som kan rädda situationen och göra någon skillnad. Vi kan dela in rollspel i stora och små rollspel där de stora rollspelen är de rollspelen som påverkar hobbyn och är väl representerade bland spelare medan de små rollspelen kan göra intryck och inspirera men aldrig styra hobbyn samt att de kan vara mycket populära och omtyckta i mindre grupper utan att spelet lyckas få fäste bland den stora massan. Om ett spel klassas som stort rollspel eller litet rollspel har inget att göra med innehållet i spelet. Rent innehållsmässigt är det inte en självklarhet att ett stort rollspel är bättre än ett litet rollspel.
Ett stort rollspel måste uppfylla dessa tre kriterier:
Rollspelet måste finnas i tryckt form, inte enbart som PDF eller print on demand.
Rollspelet måste säljas i en fysisk butik eller bokhandel.
Rollspelet måste vara levande. Det kan röra sig om nya supplement men även konventsäventyr, nättillägg eller artiklar i tex Fenix.
Sett till dessa kriterier är det alltså mer sannolikt att En Garde! III kommer att göra intryck på den svenska rollspelsscenen än att digitala Drakar och Demoner gör det. Oavsett vilka de små rollspelens bidrag är till hobbyns utveckling så är det de stora rollspelen som lockar spelare till konvent och läsare till tidningar. Den dagen det inte finns några stora svenska rollspel kvar är allt hopp om framtida återväxt och bredd helt utplånat.
Finns det något värde i att det existerar populära rollspel på svenska? Oavsett vad som händer kommer de flesta ju att fortsätta spela Wastelands, Eon eller Mutant 2 i sin källare, oavsett om En Garde! III finns kvar eller inte. Här får man göra skillnad på personliga intressen och rollspelshobbyn som helhet. Är man mest intresserad av den egna spelgruppens framtid så kvittar det. Vill man att det ska finnas välbesökta konvent och att det ska ske en föryngring som i sin tur leder till att hobbyn överlever och kanske till och med växer så spelar det stor roll. Så för att det ska finnas någon svensk rollspelsscen att tala om så krävs det att det finns stora rollspel som kan ta täten.
Nästa gång ska vi kika på vad ett framgångsrikt rollspel innehåller. Välkomna åter!
Alla vet att det var Livets ord och Magic the Gathering som fick de svenska rollspelen på knä under den första hälften av 1990-talet och sedan dess har spelen i princip förblött. Eller var det verkligen så enkelt? Vi köpte aldrig denna förklaring när det begav sig men frågan är om det ändå inte var sant ändå. Rollspelen växte fram under en tid när det bara fanns penna, papper och Tolkien. Glasögonförsedda killar samlades i någons källare och ägnade sig åt verklighetsflykt och sagoberättande. Konkurrensen från andra spel var inte särskilt påtaglig. TV-spel var dyra och brädspel var i regel sunkiga. Men detta kom att ändras. Nya spel ploppade fram och såväl kortspelen som brädspelen utvecklades och en dag fanns där bra och roliga alternativ till rollspel. Sedan dess har datorspelen svämmat över marknaden och dessa har till och med snott begreppet "rollspel" från rollspelen (Mass Effect är ett rollspel). Problemet med rollspelen är att det inte har skett samma utveckling och att de ideala rollspelen är hämtade från en tid som inte kan jämföras med det utbud och den konkurens som finns 2011. Varför spela rollspel idag när man kan spela Lego Star Wars eller World of Warcraft istället? Så visst var Magic the Gathering en av många spikar i rollspelskistan. Eller i alla fall ett tidigt exempel på konkurrens som inte rollspelen, i dess dåvarande form, kunde mäkta med. Livets ord försökte svartmåla rollspelen men ska inte ha hela äran för att ha startat den svenska rollspelsdöden. Däremot kan väl Livets ord passa in i den moralpanik som uppstod kring rollspelet Kult som bl.a. fick till följd att rollspel försvann från många butikshyllor. Dvs rollspel blev återigen en specialisthobby för fanboys. Kult var ett försök till förnyelse som slog helt fel och den hullingförsedda spiken i rollspelskistan var det Target Games själva som slog in. På kort sikt innebar satsningen uppmärksamhet men sett i ett längre perspektiv gjorde satsningen mer skada än nytta. Så man kan väl se det som att Livets ord hade del i de svenska rollspelens fall men det var Target Games själva som bäddade för det.
Hur räddar man då situationen? Först ska vi diskutera vad som kan rädda situationen och göra någon skillnad. Vi kan dela in rollspel i stora och små rollspel där de stora rollspelen är de rollspelen som påverkar hobbyn och är väl representerade bland spelare medan de små rollspelen kan göra intryck och inspirera men aldrig styra hobbyn samt att de kan vara mycket populära och omtyckta i mindre grupper utan att spelet lyckas få fäste bland den stora massan. Om ett spel klassas som stort rollspel eller litet rollspel har inget att göra med innehållet i spelet. Rent innehållsmässigt är det inte en självklarhet att ett stort rollspel är bättre än ett litet rollspel.
Ett stort rollspel måste uppfylla dessa tre kriterier:
Rollspelet måste finnas i tryckt form, inte enbart som PDF eller print on demand.
Rollspelet måste säljas i en fysisk butik eller bokhandel.
Rollspelet måste vara levande. Det kan röra sig om nya supplement men även konventsäventyr, nättillägg eller artiklar i tex Fenix.
Sett till dessa kriterier är det alltså mer sannolikt att En Garde! III kommer att göra intryck på den svenska rollspelsscenen än att digitala Drakar och Demoner gör det. Oavsett vilka de små rollspelens bidrag är till hobbyns utveckling så är det de stora rollspelen som lockar spelare till konvent och läsare till tidningar. Den dagen det inte finns några stora svenska rollspel kvar är allt hopp om framtida återväxt och bredd helt utplånat.
Finns det något värde i att det existerar populära rollspel på svenska? Oavsett vad som händer kommer de flesta ju att fortsätta spela Wastelands, Eon eller Mutant 2 i sin källare, oavsett om En Garde! III finns kvar eller inte. Här får man göra skillnad på personliga intressen och rollspelshobbyn som helhet. Är man mest intresserad av den egna spelgruppens framtid så kvittar det. Vill man att det ska finnas välbesökta konvent och att det ska ske en föryngring som i sin tur leder till att hobbyn överlever och kanske till och med växer så spelar det stor roll. Så för att det ska finnas någon svensk rollspelsscen att tala om så krävs det att det finns stora rollspel som kan ta täten.
Nästa gång ska vi kika på vad ett framgångsrikt rollspel innehåller. Välkomna åter!
3 kommentarer:
Med de kriterierna skulle inte youtube vara en stor medieaktör, och amazon inte vara en stor bokhandel. Varför är det viktigt att produkten säljs fysiskt?
Poängen med att spelet ska säljas i en fysisk butik är att spelet ska nå ut till spelare som inte hänger på forum eller vet var man hittar spel i digital form eller som print on demand. Nog för att dagens spelare kan hantera datorer och nätsökningar men jag tror ändå att en stor del av Sveriges rollspelare inte har så stor koll på den nätbundna delen av spelhobbyn. Dvs många gejmers kommer i kontakt med spel via butik eller Fenix. Finns nog många som inte känner till rollspel.nu och det finns säkert många som struntar i att följa det forumet eller de hemmaprojekt som presenteras där. Så för att skapa ett nytt Drakar och Demoner för 2010-talet, alltså ett spel som alla spelar, så måste det spelet finnas i bokform (i alla fall delar av produktlinjen).
Nog är det mer sannolikt att slumpmässig produkt X säljer bättre än DoD Online allt...
Skicka en kommentar