On the Working of Clocks
3 månader sedan
torsdag 9 juni 2011
Fenix nr 3 2011
Fenix nr 3 2011 har tema superhjältar vilket innebär massvis med uppumpade kroppar i färgglada trikåer. Äventyrsbilagan om Supermalmö är riktigt bra och jag skulle påstå att nr 3 2011 hör till de fem bästa numrena av Fenix någonsin. Jag gillar även scenariot till Supergänget -- det är ett genidrag att presentera ett superhjälterollspel som en serie, även om det ibland är farligt nära att det istället blir en rolig serie som handlar om superhjälterollspel. Nr 3 bjuder även på intressanta intervjuer med bl.a. Kenneth Hite, Fria Ligan och gänget bakom New Horizon. Intervjuerna bidrar starkt till att tidningen upplevs som aktuell och jag hoppas på fler intervjuer i kommande nummer. När det gäller recensionerna i nr 3 så kan jag inte bestämma mig för vad som imponerar mest -- att Åsa Roos recenserat hela 16 spel i samma nummer eller att hon behärskar så många olika spelgenres. Respekt!
söndag 5 juni 2011
Från Åttiotal till 2010-tal
Vi på Åttiotalsspel hör till den generation gejmers som började spela rollspel då alla spelade Drakar och Demoner och längden på ett äventyr inte handlade om antal tecken utan antal kollegieblock (rutat papper, vad annars?). Vi tänkte ge vår syn på de svenska rollspelens framtid och det kommer att ske genom tre blogginlägg. Stå upp i bussen och lämna plats för oss gamlingar!
Alla vet att det var Livets ord och Magic the Gathering som fick de svenska rollspelen på knä under den första hälften av 1990-talet och sedan dess har spelen i princip förblött. Eller var det verkligen så enkelt? Vi köpte aldrig denna förklaring när det begav sig men frågan är om det ändå inte var sant ändå. Rollspelen växte fram under en tid när det bara fanns penna, papper och Tolkien. Glasögonförsedda killar samlades i någons källare och ägnade sig åt verklighetsflykt och sagoberättande. Konkurrensen från andra spel var inte särskilt påtaglig. TV-spel var dyra och brädspel var i regel sunkiga. Men detta kom att ändras. Nya spel ploppade fram och såväl kortspelen som brädspelen utvecklades och en dag fanns där bra och roliga alternativ till rollspel. Sedan dess har datorspelen svämmat över marknaden och dessa har till och med snott begreppet "rollspel" från rollspelen (Mass Effect är ett rollspel). Problemet med rollspelen är att det inte har skett samma utveckling och att de ideala rollspelen är hämtade från en tid som inte kan jämföras med det utbud och den konkurens som finns 2011. Varför spela rollspel idag när man kan spela Lego Star Wars eller World of Warcraft istället? Så visst var Magic the Gathering en av många spikar i rollspelskistan. Eller i alla fall ett tidigt exempel på konkurrens som inte rollspelen, i dess dåvarande form, kunde mäkta med. Livets ord försökte svartmåla rollspelen men ska inte ha hela äran för att ha startat den svenska rollspelsdöden. Däremot kan väl Livets ord passa in i den moralpanik som uppstod kring rollspelet Kult som bl.a. fick till följd att rollspel försvann från många butikshyllor. Dvs rollspel blev återigen en specialisthobby för fanboys. Kult var ett försök till förnyelse som slog helt fel och den hullingförsedda spiken i rollspelskistan var det Target Games själva som slog in. På kort sikt innebar satsningen uppmärksamhet men sett i ett längre perspektiv gjorde satsningen mer skada än nytta. Så man kan väl se det som att Livets ord hade del i de svenska rollspelens fall men det var Target Games själva som bäddade för det.
Hur räddar man då situationen? Först ska vi diskutera vad som kan rädda situationen och göra någon skillnad. Vi kan dela in rollspel i stora och små rollspel där de stora rollspelen är de rollspelen som påverkar hobbyn och är väl representerade bland spelare medan de små rollspelen kan göra intryck och inspirera men aldrig styra hobbyn samt att de kan vara mycket populära och omtyckta i mindre grupper utan att spelet lyckas få fäste bland den stora massan. Om ett spel klassas som stort rollspel eller litet rollspel har inget att göra med innehållet i spelet. Rent innehållsmässigt är det inte en självklarhet att ett stort rollspel är bättre än ett litet rollspel.
Ett stort rollspel måste uppfylla dessa tre kriterier:
Rollspelet måste finnas i tryckt form, inte enbart som PDF eller print on demand.
Rollspelet måste säljas i en fysisk butik eller bokhandel.
Rollspelet måste vara levande. Det kan röra sig om nya supplement men även konventsäventyr, nättillägg eller artiklar i tex Fenix.
Sett till dessa kriterier är det alltså mer sannolikt att En Garde! III kommer att göra intryck på den svenska rollspelsscenen än att digitala Drakar och Demoner gör det. Oavsett vilka de små rollspelens bidrag är till hobbyns utveckling så är det de stora rollspelen som lockar spelare till konvent och läsare till tidningar. Den dagen det inte finns några stora svenska rollspel kvar är allt hopp om framtida återväxt och bredd helt utplånat.
Finns det något värde i att det existerar populära rollspel på svenska? Oavsett vad som händer kommer de flesta ju att fortsätta spela Wastelands, Eon eller Mutant 2 i sin källare, oavsett om En Garde! III finns kvar eller inte. Här får man göra skillnad på personliga intressen och rollspelshobbyn som helhet. Är man mest intresserad av den egna spelgruppens framtid så kvittar det. Vill man att det ska finnas välbesökta konvent och att det ska ske en föryngring som i sin tur leder till att hobbyn överlever och kanske till och med växer så spelar det stor roll. Så för att det ska finnas någon svensk rollspelsscen att tala om så krävs det att det finns stora rollspel som kan ta täten.
Nästa gång ska vi kika på vad ett framgångsrikt rollspel innehåller. Välkomna åter!
Alla vet att det var Livets ord och Magic the Gathering som fick de svenska rollspelen på knä under den första hälften av 1990-talet och sedan dess har spelen i princip förblött. Eller var det verkligen så enkelt? Vi köpte aldrig denna förklaring när det begav sig men frågan är om det ändå inte var sant ändå. Rollspelen växte fram under en tid när det bara fanns penna, papper och Tolkien. Glasögonförsedda killar samlades i någons källare och ägnade sig åt verklighetsflykt och sagoberättande. Konkurrensen från andra spel var inte särskilt påtaglig. TV-spel var dyra och brädspel var i regel sunkiga. Men detta kom att ändras. Nya spel ploppade fram och såväl kortspelen som brädspelen utvecklades och en dag fanns där bra och roliga alternativ till rollspel. Sedan dess har datorspelen svämmat över marknaden och dessa har till och med snott begreppet "rollspel" från rollspelen (Mass Effect är ett rollspel). Problemet med rollspelen är att det inte har skett samma utveckling och att de ideala rollspelen är hämtade från en tid som inte kan jämföras med det utbud och den konkurens som finns 2011. Varför spela rollspel idag när man kan spela Lego Star Wars eller World of Warcraft istället? Så visst var Magic the Gathering en av många spikar i rollspelskistan. Eller i alla fall ett tidigt exempel på konkurrens som inte rollspelen, i dess dåvarande form, kunde mäkta med. Livets ord försökte svartmåla rollspelen men ska inte ha hela äran för att ha startat den svenska rollspelsdöden. Däremot kan väl Livets ord passa in i den moralpanik som uppstod kring rollspelet Kult som bl.a. fick till följd att rollspel försvann från många butikshyllor. Dvs rollspel blev återigen en specialisthobby för fanboys. Kult var ett försök till förnyelse som slog helt fel och den hullingförsedda spiken i rollspelskistan var det Target Games själva som slog in. På kort sikt innebar satsningen uppmärksamhet men sett i ett längre perspektiv gjorde satsningen mer skada än nytta. Så man kan väl se det som att Livets ord hade del i de svenska rollspelens fall men det var Target Games själva som bäddade för det.
Hur räddar man då situationen? Först ska vi diskutera vad som kan rädda situationen och göra någon skillnad. Vi kan dela in rollspel i stora och små rollspel där de stora rollspelen är de rollspelen som påverkar hobbyn och är väl representerade bland spelare medan de små rollspelen kan göra intryck och inspirera men aldrig styra hobbyn samt att de kan vara mycket populära och omtyckta i mindre grupper utan att spelet lyckas få fäste bland den stora massan. Om ett spel klassas som stort rollspel eller litet rollspel har inget att göra med innehållet i spelet. Rent innehållsmässigt är det inte en självklarhet att ett stort rollspel är bättre än ett litet rollspel.
Ett stort rollspel måste uppfylla dessa tre kriterier:
Rollspelet måste finnas i tryckt form, inte enbart som PDF eller print on demand.
Rollspelet måste säljas i en fysisk butik eller bokhandel.
Rollspelet måste vara levande. Det kan röra sig om nya supplement men även konventsäventyr, nättillägg eller artiklar i tex Fenix.
Sett till dessa kriterier är det alltså mer sannolikt att En Garde! III kommer att göra intryck på den svenska rollspelsscenen än att digitala Drakar och Demoner gör det. Oavsett vilka de små rollspelens bidrag är till hobbyns utveckling så är det de stora rollspelen som lockar spelare till konvent och läsare till tidningar. Den dagen det inte finns några stora svenska rollspel kvar är allt hopp om framtida återväxt och bredd helt utplånat.
Finns det något värde i att det existerar populära rollspel på svenska? Oavsett vad som händer kommer de flesta ju att fortsätta spela Wastelands, Eon eller Mutant 2 i sin källare, oavsett om En Garde! III finns kvar eller inte. Här får man göra skillnad på personliga intressen och rollspelshobbyn som helhet. Är man mest intresserad av den egna spelgruppens framtid så kvittar det. Vill man att det ska finnas välbesökta konvent och att det ska ske en föryngring som i sin tur leder till att hobbyn överlever och kanske till och med växer så spelar det stor roll. Så för att det ska finnas någon svensk rollspelsscen att tala om så krävs det att det finns stora rollspel som kan ta täten.
Nästa gång ska vi kika på vad ett framgångsrikt rollspel innehåller. Välkomna åter!
tisdag 24 maj 2011
Mutant 2010
Mutant - Undergångens Arvtagare lades ned 2008 och har sedan dess levt vidare i Fenix. Nu när Järnringen bestämt sig för att stänga ned Mutant-forumet så kan det vara på sin plats med en sammanfattning av vad som hände på Mutantfronten under förra året. Här är vad som publicerades i Fenix under 2010:Bokmalar och ballongfarare (nr 1 2010): Artikel om Gotland, guteapor och profitplatser med kampanjuppslaget Den Corneliska Reningen.
Havsfolkets värld (nr 2 2010): Om havsfolk i Österhavet.
En iskall i Ume (nr 3 2010): Äventyrsuppslag, löst baserat på det gamla Sinkadusäventyret Loberga herrgård) kring en båtresa mellan Muskö och Ume. Förlagan till isbjörnen Andrevs står f.ö. bakom disken på Collector's Point i Umeå.
Mutanten med monofilamentpiskan (nr 4 2010): Äventyr i Ume.
Zonbodegan (nr 6 2010): En äventyrsplats i zonen.
Totalt 29 sidor Mutant i Fenix vilket inte är så illa pinkat, särskilt om man jämför med år då Järnringen gav ut rollspelet. Mutant på konvent har inte varit lika framträdande under 2010 - inga Mutantäventyr vare sig på GothCon, LinCon eller SSK. Dåligt!
Ännu inga tecken på att spelet återupplivas. Det snackades på forum om en reboot med Visby som utgångsläge men tack och lov blev det inget av det projektet. Mutant är Hindenburg och Pyrisamfundet.
onsdag 18 maj 2011
Dejarik nr 4 (och nr 3)
Samlarfigurspelsfansinet Dejarik är tillbaka med nr 4 som innehåller artiklar om Hellboy till HorrorClix/HeroClix, Subterran Uprising i Monsterpocalypse, turneringsregler till Star Wars Miniatures och lite annat smått och nytt. 33 sidor PDF.
Kolla även in nr 3 som innehåller artiklar om Old Republic era till SWM, Minions i HorrorClix, Quests till World of Warcraft Miniatures, ett scenario till SWM samt lite mer. 43 sidor PDF.
Länk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
